Veckopendling

Så var det ett år senare... häpp! Jag är en sådan som drar Samsonite-väskan som värsta flygvärdinnan, hem varje fredag, tillbaka ner söndag, suck, alltid tungt. Men väskan är lätt. Jag drömmer till och med om den ibland.

Jag fick alltså jobbet i KPH, jobbet som leder till höjdarjobbet. Börjar nästan tro att det bara är att önska så skall man finna..

Det var ju inte direkt DK som stod högst på önskelistan, men tyvärr får man inte alltid välja. Det går att leva här (särskilt när man smiter hem till SE varje helg). De har gott bröd, många intressanta sorters wienerbröd (alla med olika konstiga namn, till exempel frösnapper, där frö betyder både frön och groda), mycket hemlagad ekologisk choklad, över huvudtaget mycket ekologiskt som inte är svindyrt. De har rea på kvalitetsvin och jag kommer på mig själv med att chockeras lite över att se folket i hemstaden fullständigt storma in på systemet kvart i 2 på lördagen - "sista chansen". Systembolagskassar är också en lite exotisk grej för mig numera. Jag använder ibland en sådan till jobbet för att bära dit flaskvatten, det känns lite festligt i vardagen sådär.

Det som är jobbigt är att det är så djäävla platt, att man ibland bemöts med drygt beteende och att man allmänt blir trött i huv'et av deras satsmelodi. Det är mkt rökigt överallt, precis lagom till att det blev rökfritt i Sverige, typiskt.... inte för mig. Mina grannar här röker som borstbindare och jag håller andan när jag ska ta mig in genom ytterdörren ibland faktiskt. Framför allt kan man röka precis varsomhelst, till exempel på lokaltrafikens biljettkontor, i entrén till ett fint varuhus och jag vet inte allt.

Men värst av allt är de där djävla cyklarna. Det händer rätt ofta att jag i mitt inte alltför muntra morgonhumör har lust att bara slänga ut med armen och välta en av dem. De kör sina barn i lådor framför cykeln mitt i trafiken. De har ett visst rytmiskt, nästan koreograferat tempo när de cyklar på rad, det påminner lite om gåsmarsch på väg, samma malliga uppsyn har de också. Nåde den som hejdar dem. Cyklarna är för detta folk vad kor är för hinduer. De kan mycket väl bara snedda tvärs över ens fötter när man går över ett övergångsställe också, och när man ska kliva på en buss får man titta noggrannt åt vänster för att inte bli nermejad av gåsmarschen som naturligtvis ska köra mellan hållplatskuren och där bussen stannar. Jättesmart, verkligen! Tillykke med det, som de säger.

Nej, jag måste säga att även om jag inte ångrar mitt beslut att ta det där jobbet så längtar jag efter den dag då jag kan ha ett intressant jobb i svenska arbetslivet, där man faktiskt har något som heter kaffepauser, "Nåh! Svenskhygge!" utbrister de när jag och de svenska kollegerna (mestadels skåningar, men ändå) vågar oss på lite tre-kaffe, man tar minst en timme lunch utan att få kommentarer om det, och där man springer till systembolaget på fredagslunchen... pittoreskt, men jag måste säga att jag längtar hem.