sorg över påhittade husdjur

Hej, känner mig på bra knepigt humör idag. Har traskat igenom blogspot via "next blog" och sett att det finns en massa andra som också är knepiga. Alltid något. Varför känns det ibland som man bara har i-landsproblem? Ett i-landsproblem kan vara att någon dagdröm gått i kras, att ett påhittat husdjur dött, en fantasibeundrare har dumpat en, att en uppäten smörgås har blivit för gammal. Eller att det finns vin i kylen som aldrig blev uppdrucken för att det inte fanns någon vacuumpump och kork och för att han inte var här och hjälpte till. Tänker ju inte dricka en månad gammalt vin som inte vacuumats. Vet inte varför jag sparat den överhuvudtaget. Det är sådär, tiden går, saker blir stående. Typiskt i-landsproblem.

Jag vet inte om jag är alltför hård mot mig själv när jag avfärdar mina egna bekymmer som påhittade. Jag vill ju inte hamna i riskzonen för att "gå in i väggen". Jag har alltid tacklat mina egna kriser genom åren just genom att skriva av mig. Men då kan jag inte låta bli att teoretisera, i och för sig kanske bättre än att ta sig själv på jättestort allvar. Hm.. Men jag har väl ingen kris? Eller??.. det känns ju inte riktigt bra iallafall..

Jag tänkte härförleden att vad skönt det kommer vara sen på "hemmet" (ta i trä för att man får leva långt hälsosamt liv) när jag har glömt alla jobbiga aspekter av att jobba i Danmark och veckopendla. Jag kommer garanterat bara tycka att jag hade jätteroligt hela tiden och troligtvis inte ångra mig. Kanske om jag fortsätter noja såhär, att jag kommer att ångra att jag lade en massa energi på det, alltså att deppa.

Men jag har alltid haft så svårt för att vara 100% lycklig. Det går liksom inte. De känslorna är inte tillräckligt starka eller autentiska. Jag älskar att lösa problem så finns det inga så hittar jag på.

Således: Snutte. Älskad, saknad (påhittad)