Come what may

Mycket har hänt sedan sist. Faktum är att jag i princip är en annan person än den jag ser i tidigare inlägg.

Min älskade Mamma dog för ett år sedan imorgon. Stödet från vännerna har varit obefintligt nästan. Ingen förstår. Ibland känner jag mig som medelålders. När deras mammor dör sedan, inte fan tänker jag ställa upp för dem. Alla tror de ska leva för evigt, det känns som det bara är jag som förstår hur livet hänger ihop.

Inte nog med det - jag har förlorat min häst också. Vad är det kvar av mig? Jag vet inte riktigt.

Först nu på sistone har jag - med stor ansträngning - känt mig lite glad. Det började med en slags tanke, känsla, av vad livet kan vara när det inte är totalt mörker. Det är knappt så jag minns alltså. Men, jag hittade lite bra låtar på youtube. Jag hittade en riktigt stråksmörig sekvens ur Star Wars II "Across the Universe". Sättet som det unga paret ser på varandra.. det är ju sådär livet kan kännas när det är som bäst. Sedan var det ju detta med Ewan. Hans röst var som ett inslag i denna youtube film... "Be mindful of your thoughts Anakin, they'll betry you" och den bet sig fast på något sätt. Så vacker man! Så vacker röst!

Sedan såg jag Moulin Rouge på DVD och sedan dess... helt fast i det fantasiuniversumet. Det är helt enkelt så: Kärlek, sång och dans - det är det som är motsats till döden. Det är en glimt av evig lycka. Och vilken pudding han är *suck*. Tack - du kan ha räddat mig.

Sorg kan kanske lindras lite av galen fantasiförälskelse